Lollo är just nu på sjukhuset igen, smärtan i magen har blivit mycket kraftigare och är nu helt ohållbar, så hon tog en taxi från sin mamma till plåsterkåken.

Att en så nära vän ringer och gråter är det värsta jag vet, man känner sig så maktlös! Jag vill bara krama om henne och säga att allt blir snart bra.

Men jag kan inte krama henne, jag sitter här i Göteborg, flera mil från henne och kan inget annat än att prata med henne i telefon och försöka trösta henne så gott det går, men jag kan inte få bort hennes smärta, vilket jag mer än gärna hade viljat.

Jag älskar dig vännen, och jag finns alltid här för dig!

Ni hittar min blogg här.